-

Igår var en härlig dag. Efter att självständigt pluggande stack jag,copo och några andra tjejer och gick på stan. Jag köpte en klänning på Mango och dyra underkläder från Victoria's. Dessa ska bäras ikväll på den fina middagen vi alla ungdommar i stockholm ska gå på(vi som håller ett rikemans-mått,alltså). Dit ska även mr.PBB, och därav de nya underkläderna. Man vet aldrig med honom. På kvällen var jag på en myskväll med mr.Pbb och flera. Jag gick dit med fnittriga tjejer och gick hem med berusade&fnittriga tjejer. Ojoj, alltså. 

Jag måste rekommendera för alla dom som har råd och inte råd: www.asos.com helt underbar sida för oss shopoholic's. Nej, nu måste jag klä på mig. Jag ska träffa Copo och vi ska vaxa,noppa och plocka oss till kvällen. Och vi måste sista-minuten torka våra "ört-cigg".
/Miss.W

PS: Igår sa mr.Pbb att han älska mig, jag svara att jag älska honom också. Men det gör jag inte!!!!!!

Nu när jag inte skrivit på några dagar kanske ni tror att jag tuppat av? Eller kanske tror ni att jag har varit alldeles för upptagen med att hälla i mig champis och hångla upp gregiska gudar. Det är inte sant, tyvärr. Jag har varit b to the usy med att plugga till något jävla skitprov som jag förmodligen kommer glömma allt om efter två sekunder. Hopplöst.
Well well, uttrycket "man lär sig något nytt varje dag" stämmer till viss del. Jag har gjort några upptäcker idag i vilket fall.

* Skolsyster är inte så dum i huvudet.
* Man kan aldrig äta för mycket.
* Att be män vid sjutton års ålder att köpa mensskydd är lika dumt som det är sant att 1+1=3. Resulterar i Libresse-maxi-bindor.
* Vaktis har haft samma tröja sedan år 1992. Jag är övertygad om att han inte tvättat den heller.

Nog med updates som ingen bryr sig ett skit om (oj vad optimistisk man är idag!). Nu måste jag fortsätta med MVG-kriterierna.

/Copo

Live like a superstar, Party like a rockstar, Fuck like a pornstar.
Thats me!
/MissW

Så var jag med om det som från betraktarsyn måste ha sett ut som det osexigaste man kan se. Men dock inte från min synpunkt.
   Ett par. Killen ungefär 2 huvuden längre än tjejen med bestämt lekfull blick. Tjejen med lysande ögon och röd näsa och kinder. Brottas runt på golvet på ett internetcafé som två barnungar i en sandlåda. Kompisarna gämrar sig och gnyr om att dom ska sluta vara så barnsliga. Tjejen skriker av skratt och näsa droppar av förkyldnings-snor. Slem gämrar mest av alla. Tjejen kittlar killen till han tar tag i hennes händer och slår henne med dom. Sedan kom ägaren till cafét och sedan var leken över.


Herregud, varför skriver jag det här ens. Jag har varit med om det här förr, för fan. Med andra killar! Jag orkar inte tänka på mr.Pbb nu, måste ringa någon annan med manligt kön så att jag kan rensa mina tankar, herregud. Jag bryr mig inte om honom. Jag behöver bara sex!
/Miss. W

Om en person som har svårt att bli kär säger till dig: Du är verkligen så speciell, det finns ingen annan tjej som dig. Det ska du vara glad för. Det finns ingen som är så rolig att vara med.
Hur hade du uppfattat det då? Säger man så till en kompis? Och spelar det någon roll om personen säger så till alla, eftersom personen i fråga aldrig har haft en tjejkompis? Förutom ev mig. 
   VARFÖR BRYR JAG MIG???!?!?!?!?
/Miss.. Ja, ni vet.

Nu har jag skrubbat ansiktet så hårt att jag nästan lyser röd. Bort med allt smink från helgen. Bort med all kvar glömt acnemedel. Bort med all rök som fastnat i ögonbrynen. Ny vecka, igen. Ny chans att känna sig lika skitig på söndagen. Nya rykten att sprida. Nytt skvaller att höra. Men samma person kommer jag att sakna under skolveckan. Mr.PBB. Det är förjävligt att vi inte går i samma skola. Och samma person kommer jag att skolka ifrån språk och matte med. Det är Cosmopolitan, det. Och samma person kommer jag att vilja strypa när hon svansar efter mig och Cosmo. Och samma person kommer jag att vara så dryg som möjligt emot. Det är Slem, det.

Upptäckter ikväll:

*Även om man inte svarar på Slems sms så slutar han inte ringa. Och om man inte svarar då heller så ringer han igen. Den killen finns det verkligen inget stopp på. Jag kommer fan ta och slå ihjäl honom snart.
*Min rumpa passar utmärkt i jeans med mycket stuffs på bakfickorna.
*Jordgubbar gör en inte lyckligare.
*Inte choklad heller.
*Jag tror jag ..saknar.. PYTTELITE Mr.PBB, har inte hört av honom sedan klockan halv fyra i morse. Och det är självklart inte han jag saknar, det är hans redskap.. Såklart!
*Tamponger är världensbästa uppfinning.

/Miss world ♥

Denna vecka råkar både jag och min kära vän miss.world ut för varsin, stor förändring. Att avslöja vad som kommer att hända vore ju att öppna julklapparna dagen innan julafton, så njae, ni får tyärr försöka klura ut vad som händer! En sak kan jag avslöja: Jag, Copo, får äntligen kakan som jag väntat på i ett år och två månader, miss.w får en tårta för att hon stått ut med ____ i tre år. Grattis till oss!

Jag känner på mig att detta kommer bli en alldeles utmärkt vecka.
Hångel till er alla! /CoPo

Nu är jag seriöst jävligt rädd! Miss.World, du får inte, som alla andra, begå misstaget att falla för Mr.PBB. Nicht git.  Snälla, du har ju facit framför dig, jag vill inte se dig sårad. Speciellt inte av honom. He's not good for you. Och det, min vän, är dessvärre sanningen. Du kan inte blunda hur länge som helst.

Å andra sidan förstår jag delvis. När man väl är kär, ja, då står man där. Redo att ge allt, kämpa intill det sista och blir tillslut en riktig missbrukare. Man kan helt enkelt inte få nog. Men ser man det som alla andra ser det hur lätt som helst? Nej, man blir förblindad. ( I detta fall inte förblindad av dess skönhet, eftersom Mr.PBB är långt, lååångt ifrån en skönhet) Eller så vill man inte vakna och inse att det faktum att man är drogad. Kanske gillar man känslan. Ingen mår ju dåligt av att vara glad, glad som aldrig förr, hur fan kan man bli det av ett exempelvis SMS, gästboksinlägg, liten gest med handen, ett litet sött leénde fyllt av hemligheter som bara väntar på att bli avslöjade? Jag önskar att jag kunde få vara i Mr.PBB´s tankar för en dag. Kanske är han inte så dum som han ser ut? Kanske är han så dum som han ser ut. Well, well, time will tell, time will tell.

När jag läser raderna jag själv åstadkommit har jag ingen aning om vad jag tycker. Tycker jag illa om honom? Jag kan ju inte direkt påstå att jag är något big fan då han har sårat en nära vän, allt för många gånger. Men tycker jag illa om honom? Förra sommaren kan jag ju inte direkt säga att jag tyckte illa om honom. Vad har han egentligen? Vad har han som är så speciellt? Vad är det som gör PBB så eftertraktad? Kan någon tala om det för mig, för jag har aldrig fått ett rakt, simpelt svar. Så, cut the crap om att "han bara har det". Har vadå? Vad har han? 

/Desperat, förkyld Cosmopolitan

När jag vaknade nu imorse trodde jag att jag hade dött eller nåt. Värre huvudvärk har jag nog aldrig varit med om. Men vad kunde jag tänka mig när jag en hel kväll satt i en otroligt rökig lokal med nybastade killar. Men vad gör man inte när man verkligen verkligen vill ha något. För det finns en kille som är så underbar så att mitt hjärta slår lika snabbt som ett mushjärta när han är med, och blodet går rakt ner i byxorna, om du förstår?. (Nu hoppas jag verkligen att mushjärtan slår snabbt, annars lät det där väldigt korkat. Men ni hajar vinken?) Och jag sätter mig i hans knä när min stalker ser på.
Och min stalkers täcknamn får vara.. Slem. Det är perfekt. Slem är en sådan person som alla tjejer har som bästa vän. Jag förstod dock inte att det var det man skulle ha honom till så jag blev tillsammans med honom. I ett år. I tolv månader var jag med honom nästan varje dag. Han följde med när jag skulle vara med kompisar, har var där överallt. Och i ca. nio månader ville jag göra slut. Men jag stannade kvar av dåligt samvete(HUR FAN KAN JAG FÅ DÅLIGT SAMVETE?) och för att få vara med han som jag verkligen vill ha, MÅSTE ha. Han heter Mr.PBB. Min mr.Big, min mr.Romeo, tills jag hittar någon bättre. Mr.PBB och Slem är bästavänner. Det har fått mig att skrika av ilska väldigt många gånger. Om det inte var så har jag och Mr.PBB kommit på att det här skulle vi kunna göra:

*Jag skulle ha fått sova hos honom.
*Jag skulle ha knullat skiten ur honom vid det här laget
*Jag skulle ha knullat skiten ur honom offentligt.
*Jag skulle ha vågat säga till honom hur mycket jag älskar honom.
osv.

Nu får jag nöja mig med att sitta i hans knä, luta mig mot hans axel och prata med honom i timtals. Han är det märkligaste personen jag har träffat. Jag har inte berättat för många att jag gillar honom så jävla mycket, och det måste förbli en hemlighet. För annars, jag vet inte vad. Då kommer nog Slem och förstör mitt liv ännu mera än vad han redan har gjort. Jag hatar Slem. Jag hatar honom. Men jag är med honom för att få träffa mr.PBB. Bara därför. Varför måste det alltid finnas en hake när man är verkligen kär i någon? Varför måste mr.PBB och Slem vara vänner? VARFÖR GUD VARFÖR? Och varför kan jag inte mr.PBB bara säga rakt ut om han gillar mig. Jag känner mig som en dagisunge när jag skriver så här. Jag kan lova er, jag är mycket mognare i verkligheten. Men när det kommer till mr.PBB blir jag knäsvag. Det har jag inte blivit av någon annan kille i hela mitt liv. Men det blir alla tjejer i mr.PBB's sällskap. Det är bara Cosmopolitan som inte har blivit det ännu, den tokdåren. 

Jag vet att det är kränkande mot mig själv när jag bekänner att jag stod ut med äckel-Slem i hundra år. Men jag har bekänt mitt misstag och jag lovar er alla att aldrig göra om det.

Ojoj, nu kom jag av mig rejält. Igår satt jag och en väldig massa söta pojkar i en källarlokal och rökta vattenpipa, drack skumpa och berömde varandras brösthår. Dock var det ingen som berömde mitt brösthår, men ändå.
Jag fick sitta i mr.PBB's knä och vi gullade med varann offentligt för första gången. Det kändes underbart att se Slems förvånade min. MOHAHAHA. Jag kom hem vid tolv tiden, lullig som vanligt och störtdykte in på mitt rum för att ringa kära Cosmopolitan. Och då kom vi på att vi måste starta blogg! Och here I'm. Bakis och mitt snart blonda hår stinker rök. För snart är det tid för färgning. Och pojkarna igår tyckte också att det skulle vara fint. Men dom vill nog ha mig i platina, så deras åsikter ger jag fan i. Nu måste jag verkligen duscha. Och stänga av mobilen. För nu fick jag ännu ett sms från äckel-Slem.

Ha en bra dag, och sakna mig inte för mycket. För jag är tillbaka innan ni ens hinner andas.

/miss. World

Då min kära vän redan berättat tillräckligt mycket om oss, skippar jag hela den presentations-grejen. Direkt på första inlägget!

Jag och Mr. N har kontakt igen. Nu som vänner. Jag vet inte riktigt hur det här går. Det känns fräscht. Som en ny start. Snart höst, ny stil, ny musiksmak. Jag vet inte, men det känns fan förjävligt underbart! Men..Att ta upp saker från tider då man träffades, är det okej eller helt totalt förbjudet? Vart går gränsen från att vara "Desperat vill ha tillbaka dig" till "Jag har gått vidare och klarar av att vara vänner." ? Är det okej att slå på sin allra fetaste charm och säga de, ur sitt eget perspektiv, perfekta skämten? Får man göra så? Eller är det elakt? Om ja, vem är det elakt mot? Är det elakt mot gamla känslors känslor? Är det elakt mot Hon, den nya? Är det elakt mot en själv för att man riskerar att få de gamla känslorna att välla upp igen och ta över, eftersom de en gång i tiden varit så otroligt starka? Skulle man våga säga något skämt och med mening försöka få honom få dåligt samvete? Finns det någon officiell gräns? Någon skylt som visar exakt vilket trappsteg man inte får kliva på eller någon lista med misstag man absolut inte får begå.
Nu känner jag att jag skrivit alldeles för många rader för denna persons skull. Jag har i alla fall byggt upp en mur nu igen. Denna gången med lite fler klossar, som är lite större och starkare.
Det är allt bra konstigt det där med att komma över någon. Vissa måste ha bekfäftelse av någon annan för att kunna gå vidare. För vissa räcker det bara med att byta hårfärg eller liknande. På det planet har jag kommit undan lindrigt. Men jag har märkt vissa saker man absolut inte ska göra:

*Du får inte lyssna på den musiken som han gillar, även fast du kanske tycker om den. Kan åstadkomma mycket flash-backs och himlande med ögonen, och det vill vi inte ska hända, would we?
*Du får inte (aldrig) tänka för mycket på saker du ångrar att du gjorde eller sade. Du kommer knappast känna dig bättre om du tänker på det.
*Du får inte börja tröstäta. Åstadkommer (i mitt fall dårå) finnig hy och "jag tycker så synd om mig själv"-känslor.
*Du får inte försöka ta upp kontaken igen efter att du har sagt alla de där sakerna. Anses som mycket desperat (vilket det är) och onödigt då det inte funkade första gången, förmodligen inte kommer funka igen.

Du får göra:

*Du får mer än gärna börja sökandet på nytt, även om det kan verka lite hopplöst till en början.
*Du får lyssna på helt annorlunda musik, eller den musiken som du själv gillade men inte vågade erkänna du att gillade för att han själv hatade den.
*Du får tröstshoppa. Ja, till skillnad från tröstätning, så funkar det.
*Du får ta ut din ilska på honom genom att träna. T.ex jogga med den låten han störde sig mest på eller boxa på en boxningspåse med en bild på hans fula fejja på. Slå, slå, slå! (Jag är nog en på miljonen som uppmuntarar till att slåss. Inga Bamse-lagar här heller. No no, big no.

Så, det var allt jag kunde komma på för tillfället. Nu ska jag kolla på lite tv och njuta fullt ut av att jag är vid liv, snygg, rolig, framgångsrik, ärlig, underbar. (!)
Och ja, som en sista punkt får du aldrig glömma att du naturligtvis är allt det där. Vare sig det är utanpå eller inombords. Det finns alltid någon bättre. Alltid.

/Tänkte just förkorta Cosmopolitan, men märkte att då skulle förkortningen ha blivit CP, så ja, Cosmopolitan it is!

Hej alla glada,fina,fula,dumma,arga,snälla,elaka,sluga,sliskiga and so on.
Du ska vara mycket mycket glad att just Du får läsa i våran blogg. Ja, det ska du.
Jag tänkte presentera mig själv. Här framöver kallar jag mig för miss.World. För mig minus finnar, lår och näsa är faktiskt miss world i ett paket. Jag är ärlig, och det kommer jag bevisa i de framtida inläggen. Jag älskar sex,mat,kläder,sprit och cosmopolitan, den andra författarinnan för bloggen som har de snyggaste benen i världen och är min bästa vän. Tillsammans lever vi separata liv i Stockholm där vi raggar och dumpar. Gråter och Skrattar. Shoppar och spyr. Och äter tills vi spyr. Fast, det där sista stämmer nog mest in på mig. Cosmopolitan har förmågan att hålla maten nere, även om hon ätit a way tooooooo much. Och ja, även fast jag är så glamourös och rik så att det glittrar om mig så går även jag på dass och gör både ettan och tvåan, ska ni veta. Hoppas ni kommer ihåg våran blogg nu, för uppdatering kommer ska ni veta!
PUSS/ Miss.World