-

Då min kära vän redan berättat tillräckligt mycket om oss, skippar jag hela den presentations-grejen. Direkt på första inlägget!

Jag och Mr. N har kontakt igen. Nu som vänner. Jag vet inte riktigt hur det här går. Det känns fräscht. Som en ny start. Snart höst, ny stil, ny musiksmak. Jag vet inte, men det känns fan förjävligt underbart! Men..Att ta upp saker från tider då man träffades, är det okej eller helt totalt förbjudet? Vart går gränsen från att vara "Desperat vill ha tillbaka dig" till "Jag har gått vidare och klarar av att vara vänner." ? Är det okej att slå på sin allra fetaste charm och säga de, ur sitt eget perspektiv, perfekta skämten? Får man göra så? Eller är det elakt? Om ja, vem är det elakt mot? Är det elakt mot gamla känslors känslor? Är det elakt mot Hon, den nya? Är det elakt mot en själv för att man riskerar att få de gamla känslorna att välla upp igen och ta över, eftersom de en gång i tiden varit så otroligt starka? Skulle man våga säga något skämt och med mening försöka få honom få dåligt samvete? Finns det någon officiell gräns? Någon skylt som visar exakt vilket trappsteg man inte får kliva på eller någon lista med misstag man absolut inte får begå.
Nu känner jag att jag skrivit alldeles för många rader för denna persons skull. Jag har i alla fall byggt upp en mur nu igen. Denna gången med lite fler klossar, som är lite större och starkare.
Det är allt bra konstigt det där med att komma över någon. Vissa måste ha bekfäftelse av någon annan för att kunna gå vidare. För vissa räcker det bara med att byta hårfärg eller liknande. På det planet har jag kommit undan lindrigt. Men jag har märkt vissa saker man absolut inte ska göra:

*Du får inte lyssna på den musiken som han gillar, även fast du kanske tycker om den. Kan åstadkomma mycket flash-backs och himlande med ögonen, och det vill vi inte ska hända, would we?
*Du får inte (aldrig) tänka för mycket på saker du ångrar att du gjorde eller sade. Du kommer knappast känna dig bättre om du tänker på det.
*Du får inte börja tröstäta. Åstadkommer (i mitt fall dårå) finnig hy och "jag tycker så synd om mig själv"-känslor.
*Du får inte försöka ta upp kontaken igen efter att du har sagt alla de där sakerna. Anses som mycket desperat (vilket det är) och onödigt då det inte funkade första gången, förmodligen inte kommer funka igen.

Du får göra:

*Du får mer än gärna börja sökandet på nytt, även om det kan verka lite hopplöst till en början.
*Du får lyssna på helt annorlunda musik, eller den musiken som du själv gillade men inte vågade erkänna du att gillade för att han själv hatade den.
*Du får tröstshoppa. Ja, till skillnad från tröstätning, så funkar det.
*Du får ta ut din ilska på honom genom att träna. T.ex jogga med den låten han störde sig mest på eller boxa på en boxningspåse med en bild på hans fula fejja på. Slå, slå, slå! (Jag är nog en på miljonen som uppmuntarar till att slåss. Inga Bamse-lagar här heller. No no, big no.

Så, det var allt jag kunde komma på för tillfället. Nu ska jag kolla på lite tv och njuta fullt ut av att jag är vid liv, snygg, rolig, framgångsrik, ärlig, underbar. (!)
Och ja, som en sista punkt får du aldrig glömma att du naturligtvis är allt det där. Vare sig det är utanpå eller inombords. Det finns alltid någon bättre. Alltid.

/Tänkte just förkorta Cosmopolitan, men märkte att då skulle förkortningen ha blivit CP, så ja, Cosmopolitan it is!