-

När jag vaknade nu imorse trodde jag att jag hade dött eller nåt. Värre huvudvärk har jag nog aldrig varit med om. Men vad kunde jag tänka mig när jag en hel kväll satt i en otroligt rökig lokal med nybastade killar. Men vad gör man inte när man verkligen verkligen vill ha något. För det finns en kille som är så underbar så att mitt hjärta slår lika snabbt som ett mushjärta när han är med, och blodet går rakt ner i byxorna, om du förstår?. (Nu hoppas jag verkligen att mushjärtan slår snabbt, annars lät det där väldigt korkat. Men ni hajar vinken?) Och jag sätter mig i hans knä när min stalker ser på.
Och min stalkers täcknamn får vara.. Slem. Det är perfekt. Slem är en sådan person som alla tjejer har som bästa vän. Jag förstod dock inte att det var det man skulle ha honom till så jag blev tillsammans med honom. I ett år. I tolv månader var jag med honom nästan varje dag. Han följde med när jag skulle vara med kompisar, har var där överallt. Och i ca. nio månader ville jag göra slut. Men jag stannade kvar av dåligt samvete(HUR FAN KAN JAG FÅ DÅLIGT SAMVETE?) och för att få vara med han som jag verkligen vill ha, MÅSTE ha. Han heter Mr.PBB. Min mr.Big, min mr.Romeo, tills jag hittar någon bättre. Mr.PBB och Slem är bästavänner. Det har fått mig att skrika av ilska väldigt många gånger. Om det inte var så har jag och Mr.PBB kommit på att det här skulle vi kunna göra:

*Jag skulle ha fått sova hos honom.
*Jag skulle ha knullat skiten ur honom vid det här laget
*Jag skulle ha knullat skiten ur honom offentligt.
*Jag skulle ha vågat säga till honom hur mycket jag älskar honom.
osv.

Nu får jag nöja mig med att sitta i hans knä, luta mig mot hans axel och prata med honom i timtals. Han är det märkligaste personen jag har träffat. Jag har inte berättat för många att jag gillar honom så jävla mycket, och det måste förbli en hemlighet. För annars, jag vet inte vad. Då kommer nog Slem och förstör mitt liv ännu mera än vad han redan har gjort. Jag hatar Slem. Jag hatar honom. Men jag är med honom för att få träffa mr.PBB. Bara därför. Varför måste det alltid finnas en hake när man är verkligen kär i någon? Varför måste mr.PBB och Slem vara vänner? VARFÖR GUD VARFÖR? Och varför kan jag inte mr.PBB bara säga rakt ut om han gillar mig. Jag känner mig som en dagisunge när jag skriver så här. Jag kan lova er, jag är mycket mognare i verkligheten. Men när det kommer till mr.PBB blir jag knäsvag. Det har jag inte blivit av någon annan kille i hela mitt liv. Men det blir alla tjejer i mr.PBB's sällskap. Det är bara Cosmopolitan som inte har blivit det ännu, den tokdåren. 

Jag vet att det är kränkande mot mig själv när jag bekänner att jag stod ut med äckel-Slem i hundra år. Men jag har bekänt mitt misstag och jag lovar er alla att aldrig göra om det.

Ojoj, nu kom jag av mig rejält. Igår satt jag och en väldig massa söta pojkar i en källarlokal och rökta vattenpipa, drack skumpa och berömde varandras brösthår. Dock var det ingen som berömde mitt brösthår, men ändå.
Jag fick sitta i mr.PBB's knä och vi gullade med varann offentligt för första gången. Det kändes underbart att se Slems förvånade min. MOHAHAHA. Jag kom hem vid tolv tiden, lullig som vanligt och störtdykte in på mitt rum för att ringa kära Cosmopolitan. Och då kom vi på att vi måste starta blogg! Och here I'm. Bakis och mitt snart blonda hår stinker rök. För snart är det tid för färgning. Och pojkarna igår tyckte också att det skulle vara fint. Men dom vill nog ha mig i platina, så deras åsikter ger jag fan i. Nu måste jag verkligen duscha. Och stänga av mobilen. För nu fick jag ännu ett sms från äckel-Slem.

Ha en bra dag, och sakna mig inte för mycket. För jag är tillbaka innan ni ens hinner andas.

/miss. World