Trapped at home

Jag är bakis. Jag är bakis. Jag är bakis. Jag har en flaska rött i min väska. Jag är bakis. Jag är inlåst hemma pga regnet.
Men snart ska det till att supas lite mera! Imorgon ska jag och copo till skärgården och supa järnet där. Det känns som om jag kommer ha en rejäl suparvecka. Jag och copo bestulade oss för att låta bli att följa med stockholmsveckan efter alex schulman's otroliga dissning av den. Alexs ord är min lag. Men nu kära vänner ska jag berätta om er om min otroliga baksmälla i natt.

Jag vaknade upp i en soffa hos min kära granne. Sminket hade runnit av och var precis överallt. På soffkuddarna, på mitt bröst, över hela ögonlocken. Där låg jag ett tag och väntade på att det skulle sluta snurra och att en obehaglig huvudvärk skulle komma. Och det gjorde det. Då resta jag mig upp från den ganska obehagliga soffan och gick (eller typ, rullade fram) genom lägenheten till dörren. Det var helt mörkt i hela lägenheten men jag kunde ändå ana tomma öl&ciderburkar, flaskor och krossade glas. Jag gick hem. Hela vägen över gatan. Stockholm låg tyst, fast hela mitt huvud dunkade.
Jag kom hem, la mig i min säng och skulle just somna med min huvudvärk då min mobil pep. Då träffade en annan ångest mig rakt i skallen. Jag fick beskedet att jag antagligen hade blivit smittad av en könsjukdom. JAG! En könssjukdom. Det går inte. Men å jo. Även den bästa kan bli smittad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0