Så ensamt på toppen

Har ni också varit med om att under en period när du aldrig har en lugn stund, utan är omringad av miljoner människor hela tiden, överallt känner ni er otroligt ensamma? Det gör jag.
Jag hade min mr.Pbb. Det var annorlunda sedan förra gången. Jag hade så jävla kul med honom nu, ingen prestige och han älskade mig. Inte den ytan jag förr höll upp för honom, inte miss. world, utan jag. Jag som finns bakom miss.world-masken. Jag skulle kunnat gifta mig med honom. Sedan träffade jag honom. På en fest i centrum. I en etage våning. Bland alkohol och dunkande musik. Träffade jag han som liknade den snyggaste killen jag någonsin sett, fast på ett lockigare, rikare sätt. Han var en kille som jag inte trodde jag någonsin skulle träffa. För jag visste vem han var. När jag mötte hans blick mindes jag alla ord jag läst om honom. När jag mötte hans blick mindes jag alla ord jag har sagt om honom. Självfallet visste han inte vem jag var, men skulle snart veta. Han fick mig osäker på mina andra förhållanden. Mitt&mr.Pbb's. Hur ska detta sluta? /miss.world

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0