-

Till att börja med ska jag bara göra det klart att detta inlägg inte alls har något att göra med Aktuellt som visas på ettan, tvåan eller någon annan tråkig kanal. Så, nu var det sagt.

Raggning:
Att ragga kan vara riktigt kul. Ni skulle sett mig och miss i somras. Det var riktiga äventyr, må jag säga. Så många fula, söta, snälla och elaka vi gjorde lyckliga, när vi slösade med komplimanger! Ännu roligare är det nog att bli uppraggad. Fast det är helt beroende på hur personen är. För om det är en halvsjaskig kille som slänger ur sig: "Du är riktigt snygg." blir man lite äcklad och sprider ut: Han raggade på mig, fyfan!
Skulle fallet vara så att en skitsnygg kille skulle säga exakt samma mening skulle man bara tycka det var sött. Så ytligt är det. På internet är det alltid den förstnämnda sorten som aldrig skulle vågat gå fram i verkligheten, som skriver något sånt. In real life har dom sötaste, roligaste och charmigaste oftast modet att gå fram och säga något. Sånt gillas! Förstår ni inte det, nördar? Ta er i kragen och plocka fram Killen-som-alla-vill-ha, för jag är nästan övertygad om att ni har den kapaciteten. Det gäller att våga!
I somras när jag och miss.w var ute på våra vardagliga äventyr stötte vi på tre jävligt söta killar. Jag sade när dom kom gåendes mot vårat håll.
Jag: Jävlar, spana in killen i vit tröja och brunt hår! Fan vad söt.
Miss: Oh, men titta på han den blonda då! Pheeew.
Vet ni vad den blonda killen gör då? Han tar fram en megafon och säger, från andra sidan perrongen: Hej tjejer! Sedan ler han värsta tandkrämsreklamssmajlet! När de väl gått på tunnelbanan och satt sig ner tittar de på oss och den brunhåriga killen gör slängkyssar. Behöver jag säga att jag dog inombords?

Ögonkontakt:
Detta är verkligen något jag älskar. Det kan ibland räcka med riktigt intensiv ögonkontakt för att få mig på fall! Med tanke på A-killen. Först stod jag, med ögonen riktade mot scenen. Sedan när jag vände mig bakåt fick jag syn på verkligen världens snyggaste kille. Jag kunde knappast sluta stirra på honom och hans galet söta leénde. Jag kan fortfarande inte släppa det. Han tittade på mig, Han tittade på mig, Han tittade på mig!!!! Sedan dess har min idealkille fått den bilden, men jag söker fortfarande efter orginalet. Han var fan felfri.

Hur långt är man villig att gå?
Hur mycket skulle du kunna ändra på dig, för någon annans skull? Skulle du kunna byta livsstil helt och hållet? Är du villig att byta vänner, musikstil, fritidsintressen, hårfärg, klädstil? Är det så att dom som är lika till utseéndet och på insidan dras till varandra, eller är det tvärtom? Vad tycker personer som fått andra personer att ändra sig just för att dom är på ett speciellt vis. Tycker dom att det är smickrande? Tycker dom att det är fullständigt omoget och irriterande?
Frågorna är många. Nu ska jag dricka kaffe.

//C